Autografsamlare blev jag sommaren 1997 när jag var på allsvensk fotboll i Halmstad. Det är många fina och spännande minnen ifrån den tiden. När man stod utanför spelar ingången och väntade på spelarna bakom staketet och sträckte över blocket. Utan att egentligen veta vem personen var. Som tur var skrev de flesta nummer efter autografen vilket gjorde arbetet att identifiera personen betydligt enklare.

En stor anledning till att jag började samla autografer var faktiskt en bok skriven av bröderna Mats och Mikael Peterson ”Autografer – En bok om att samla, vårda och värdera autografer”. Den boken gav mig så mycket intryck och inspiration att det väckte en samlarådra inom mig. Först lånade jag boken på biblioteket och läste den gång på gång. Det var en ren handbok på hur man skulle gå tillväga med tålamod tålamod och återigen tålamod. Men även hur man skulle bemöta kändisar både personligen men även via brev. Det var dock först runt 2012 som jag köpte boken, men då köpte jag också upp alla böcker som fanns kvar på förlagets lager.

Under åren efter utvecklades samlandet till att bli mer seriöst. Tillsammans med min farbror så började vi skicka ut mängder av brev. På våren skrev vi brev till samtliga allsvenska fotbollsspelare för att under hösten skicka brev till samtliga ishockeyspelare i elitserien. Det blev närmre 50 brev varje helg där allt skrevs för hand. Frimärken stod min farbror för och jag la ned allt arbete med brev, text och svarsbrev. Det var  spännande att se om det kommit några brev efter skola. Som mest kom det 30-35 brev på en dag. 

Uppehåll i samlandet

Under 2002 så kände jag att tiden inte räckte till med autograferna längre, brevsvaren blev liggandes i högar som bara växte och växte. Därför blev det plötsligt tråkigt att samla och för mycket jobb att få ordning på allt. Under 2007 gick min farbror bort pga plötslig sjukdom vilket slog undan fötterna helt på mig. Därför blev samlandet än mindre intressant och mitt samlande avslutades mer eller mindre. Även om jag inte ville göra mig av med alla autografer så försvann lusten att fortsätta. Så under några år låg som sagt allt stilla, tills 2010 då vändningen sakta men säkert kom och lusten att fortsätta kom tillbaka.

2010 – året då det blev en större gemenskap.

2010 kontaktade Christoffer Nolensjö mig och frågade ifall jag var intresserad av att starta upp en autografförening tillsammans med honom och Lars Lindblad. Var för sig letade vi sedan upp fler autografsamlare och frågade ifall de var intresserade av att bilda föreningens första styrelse. Efter detta år är jag stolt medlem och även ledamot i Sveriges Autografsamlares Förening. Jag kan varmt rekommendera andra att bli medlemmar i föreningen och tillsammans sprida kunskap om autografsamlandet.

Så mycket tack vare föreningen har mitt samlande blivit en stor del av mitt liv och även givit mig många fina möten med andra autografsamlare, vilket är väldigt roligt.

Man vet aldrig vad som händer framöver men jag har svårt att se att mitt samlande kommer avslutas inom de närmsta 10-15 åren i vart fall. Numera åker jag iväg på samlarmässor för att sälja och ibland även köpa autografer.

Besök gärna min butik som jag håller på att bygga upp.